Fredrik Reinfeldt har trott sig kunna åka rutschkana genom riksdagen med sin budget

Detta är ett gästblogginlägg från David Ask, s-politiker i Sollentuna och tidigare kanslichef i riksdagens skatteutskott.

Riksdagens budgetbeslut

Under hela hösten har borgerliga medier och företrädare för Allianspartierna i återkommande sammanhang och i kraftiga ordalag fördömt Socialdemokraterna för att punktera riksdagens budgetprocess som gäller sedan 1996. Tonläget är högt uppskruvat. Genom att sära ut frågan om att höja brytpunkten för statlig skatt – som regeringen lagt in i budgeten och som skulle innebära en skattesänkning för dem med högre inkomster med några hundra kronor i månaden – bryter Socialdemokraterna mot riksdagens budgetprinciper, ropar man anklagande. Principen är ju att partiernas eller partigruppernas hela budgetar ska ställas mot varandra i voteringen om budgeten, dundrar man på. Detta kan minsann Socialdemokraterna komma att få ångra en vacker dag, nämligen om de bildar en minoritetsregering efter valet och blir beroende av budgetreglernas förbud mot avvikande förslag för att få igenom sina budgetar i riksdagen, mullras det vidare. Då kommer nämligen de borgerliga partierna att ge igen och stoppa alla reformer, eventuellt i förening med Sverigedemokraterna, hotar man. Socialdemokraterna borde därför nu avstå från att driva frågan till beslut i kammaren, menar de borgerliga tidningarna och politikerna. Riksdagens finansutskott har bestämt att hålla en offentlig hearing i ämnet torsdagen den 28 november kl. 9-11 i riksdagens förstakammarsal.

Men den borgerliga beskrivningen av budgetreglerna är inte korrekt. Enligt gällande regler och praxis är det tillåtet att vid sidan av budgetbehandlingen lägga fram yrkanden i riksdagen om minskade utgifter jämfört med budgeten, och i konsekvens härmed är det också tillåtet att lägga fram särskilda förslag om högre skatt eller om avslag på skattesänkningar som regeringen vill genomföra. Det har finansutskottet sagt i ett yttrande för några år sedan och det måste politiker som t.ex. Carl B. Hamilton (FP) veta om.

Det är ju faktiskt regeringen som bör anpassa sitt budgetförslag efter förutsättningarna i riksdagen. Så skedde under den Göran Perssonska ministären åren 1996-2006. Göran Persson litade uppenbarligen inte till det bräckliga underlaget i riksdagsordningen för att föra en socialdemokratisk minoritetspolitik utan gjorde sig omaket att genom mödosamma och årligen återkommande förhandlingar med andra partier skapa en majoritet i riksdagen för varje års budget i alla delar.

Att den dåvarande borgerliga oppositionen avstod från att driva sina ståndpunkter i enskilda budgetfrågor – t.ex. olika skattefrågor – till votering i kammaren hängde helt säkert ihop med att dessa ståndpunkter ändå skulle ha röstats ned i kammaren. Lika bra att avstå från votering i det läget, tycks man ha tänkt. Mest praktiskt så.

Fredrik Reinfeldt och hans allierade har tydligen missuppfattat budgetreglerna och trott sig kunna åka rutschkana genom riksdagen med sin senaste budget utan att ens göra det minsta försök att hitta en förhandlingslösning med andra partier. Därför har den nuvarande situationen uppkommit. Mothugget av riksdagen hade inte bort behöva ske om den parlamentariska policyn och budgetpolitiken hade förts med större skicklighet från Reinfeldts sida.

David Ask (S)

Sollentuna

Kanslichef i riksdagens skatteutskott 1987-2007

SvD SvT NSD  DN DN 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*